Fick höra igår att det skulle falla några stjärnor över oss under natten men jag var för trött för att gå ut och kolla. I onsdags kväll såg jag däremot en stjärna falla när jag var ute med hunden på sista promenaden innan läggdags och jag önskade genast mig något. Efter två sekunder stannade jag upp och tänkte: ”fy vad egoistisk jag är!” Jag bad om att få önska om och valde något mindre egoistiskt och hoppades på att den fallande stjärnan skulle förstå. Är vi alla sådana? Önskar vi bara för egen del? Jag pratade med en god vän om detta igår varpå hon säger: ”Ja, det är väl klart att man hellre önskar sig 1 miljon kronor på banken än fred på jorden.” Ja, jag säger då det. Vi människor. När ska vi börja förstå?
Det är söndag idag och jag misstänker att Aktiverum är fullt av folk i svettiga tröjor. OS lider mot sitt slut och jag tycker nog att vi skött oss hyfsat bra ändå denna gången. Silvret i triathlon tyckte jag i och för sig borde varit guld eftersom vår svenska var före. DET SÅG ALLA! Simmarna är nog lite besvikna men handbollslandslaget är nog glada. Idag får vi veta hur glada … Undra vad alla atleter önskat sig om de sett en stjärna falla .. Fred på jorden eller?
Blir ni hungriga framför handbollen i eftermiddag kan ni ju alltid äta Jossans mellanmål nedan. Det der onekligen läskigt ut men säger hon att den är god så .. Själv ska jag stoppa i mig några tramadol och sova på soffan. DET är gott det .. 
Må väl mina vänner, jag önskar er allt gott! /AJ