Våra perfekta kroppar.

Diskuterade med vår kära instruktör Camilla idag om att vara tacksam över att vi har så pass bra kroppar att vi kan träna och leva fullt ut. Visst är det härligt!Vi kom över till ämnet donation och Camilla briljerade över att hon minsann var donator vilket fick mig att skämmas lite. Jag hade inte fyllt i något eller sagt ja till donation. Det har känts lite kusligt att säga ja till en sådan grej.Efter vi lagt på luren laddade jag ner en app. Ja, det finns fa-emej appar för ALLT! Där i fyllde jag enkelt och snabbt i att min kropp fick användas till att rädda andras liv samt forskas på om behovet finns och det känns faktiskt riktigt bra.Jag läste att just nu lever 8000 människor i Sverige i väntan på ett nytt organ vilket är ganska mycket.Jag menar, ska våra perfekta kroppar gå till spillo om vi råkar dö? NEJ, absolut inte! Så bra som vi tar hand om oss själva. Vi borde med stolthet fylla i ett donationskort. Känns faktiskt inte alls kusligt längre ju mer man tänker på det.Ok, mitt halvtaskiga hjärta kanske ingen vill ha, men allt annat är väloljat och servat. 😉 Dit vi ska behövs ingen kropp, dit vi ska räcker det med en god själ, ren energi och förmågan att släppa taget.Hur ser ni på det? Någon som har egna tankar kring ämnet?Önskar er en trevlig måndagskväll och sol, sol, sol. Kram AJ