Jag är i fjärde månaden!

Jag hälsar vår bloggare från i Juli välkommen tillbaka för en delrapport i hur det går på färden mot Springtime och – 10 kilo … Välkommen Anja!Minns ni den nyblivna trebarnsmorsan som skulle kunna byta bort sin nyfödda dotter mot ett paket ballerinakex? Hon som på högstadiet satt bakom gymnastiksalen och rökte medan klasskamraterna sprang 100 meter. Hon som hade som mål att springa Springtime, att gå ner 10 kg och skaffa sig ett arsle som sitter så högt att hon hamnar i Guiness rekordbok.Är hon nu gravid IGEN?!Well… Im not!Ni kanske trodde att jag blivit på smällen. Att gymnastikskorna bytts mot stödstrumpor och att allt det där snacket om att göra armhävningar, tappa gravidkilon och springa Springtime var just det… Bara snack. Men då ska jag berätta att ack vad ni bedrog er!Jag är i fjärde månaden. Min fjärde träningsmånad. Och saker och ting går framåt.Sedan vi sågs sist så har jag inte bara tappat ett par kg. Jag har börjat gå på spinning också. Denna träningsform har jag aldrig riktigt förstått mig på och när Linda med sin klämkäcka pt stämma tyckte jag skulle testa skiten så ville jag lägga mig ner och dö. Att träna så man har blodsmak i munnen OCH se ut som Rudolf med röda mulen har aldrig varit min melodi. Folk som tycker barnafödande är en nära döden upplevelse kan då inte ha testat spinning, det är allt jag har och säg!Jag försöker hitta min plats i gymmet but im not a gymbunny och jag kommer aldrig att bli det heller. Men istället för att se muskelmaffian som ett hot i gymmet är jag idag tacksam över Lindas ständiga påminnelse om vikten av snippgympa. Idag är jag glad att jag la Treans första månader i livet på att träna bäckenbotten istället för att göra crunches för nu pissar jag iallafall inte på mig när Muskelmaffian tar i så att golvet på Aktiverum skakar.Jag hade också kunnat gå på en trendig diet but I tried it once och allt den gjorde va att ge mig en one way ticket to psykakuten och ett 13 års långt matmissbruk. Idag är jag fri från det och är det något jag gett mig jävlen på så är det att aldrig hamna där igen! Så medan andra fastar så äter jag!Både onsdagsfika, fredagspizza och gott på helgen. Jag äter kolhydrater, fett och protein och här plockas det då inte bort något. Däremot har jag medvetet dragit ner på tre saker: Plockgodis, ballerinakex och gifflar.Plockgodiset för att det gav mig en sådan sockerchock så var gång jag stoppade det i munnen så blev jag inte bara sjukt sugen på att färga håret neonblått. Jag ville gå på rave också! Och kakorna för att jag blev sur (på riktigt) när jag tvingades dela med mig.Att ha Linda som pt är en självklarhet. Hon är inte bara mamma själv utan hon var också den som stod i receptionen för sisådär 5 år sedan då jag både var nyförlöst och nyinflyttad till stan och letade efter ett ställe att träna på. För oss båda kommer familjen först. Både när det kommer till kost och träning. Fredagsmyset betyder mer än Springtime och tiden jag tillbringar på gymmet ska aldrig gå ut över min familj. Och hade jag varit ute efter en quick fix så hade jag väl kunnat peta i en sallad medan resten av familjen äter ungstekt korv men jag är inte villig att ta det så långt och det är en självklart även för Linda. Jag är tre flickor som jag ska vara en förebild åt och är det något jag tar på allvar så är det det. I vårt hem bantar vi inte och vi äger inte ens en våg. Men på väg hem från dagis gör vi gärna gympa. Ettan slår en kullerbytta, Tvåan försöker göra som sin äldre syster medan Trean sitter i vagnen och ser på.Visst tappar jag fokus ibland och tänker att det hade varit betydligt enklare och bli gravid än och ta sig de 4 milen in till träningen. Särskilt när klockan slagit 8, ungarna är i säng och Dessertmästarna börjar på TV men under de här månaderna har jag kommit på strategier för det med. När motivationen tryter skickar jag bara ett sms till min syster och beordrar henne att visa mig den DÄR BILDEN. Bilden som hon lovade att skicka var gång det kom på tal att jag kanske skulle ta och skita i den här utmaningen och bli på smällen igen.På bilden nedan går jag inte bara i väntans tider. Jag är lekledare på nåt jädra kalas också. Och mitt fysiska och psykiska tillstånd talar ju sitt tydliga språk 🙂 /Anja.IMG_5305Hihihi! Gullig bild Anja! Jag håller på dig. Ska bli spännande att följa dig vidare.. Kram på er /AJ